Uzbekistan till Tadjikistan 2

Taxi fran Tajikistans grans till Khujand. Tobias horde att nagon forst sade 200 dollar. Det var lite irriterande att hora i efterhand, hade jag hort det da hade jag fragat om han tankt flyga oss till Khujand. Sedan kom det ned till 50 dollar. Vi tyckte att 20-25 var rimligt. Vi chansade, sade 20, vilket dom reagerade starkt pa. Intensiva ryska meningar och charader. Vi holl fast vid 20, gick till sist upp till 22. Daligt forhandlingslage dock eftersom vi var ute i ingenstans, kunde inte precis konkurrera med bus eller hota med att bara ga. De gick med pa 22 till slut. Han korde saklart snabbt, Tobias sade till, chaufforen var trevlig anda. Mycket fin vag, vasterlandsk kvalite, motsvarande landsvag. Vi akte in till Khujand, chaufforen var ganska hetsig med att vi skulle namnge ett hotell. Jag tittade snabbt igenom alterntiven i guideboken och hittade budget-alternativet Hotel Eksaun. Forst vaxlade vi pengar och sedan tog han oss dit. Det fanns ingen inofficiell vaxlingsvaluta i Tjk, 1 USD = 4,9 Somoni.

Vi kom fram till hotellet, sag otroligt statligt ut fran utsidan, vi trodde det var fel eftersom det skulle vara budget. Men nar vi sag rummen forstod vi. Alternativen i reception var 10, 20 eller 30 USD rum. Vi skulle bara sova och sedan rora oss vidare och tog 10-rummet. Hela hotellet sag ut som en knarklya fran hollywoodfilmer. Saknades bara utslagna pundare lite har och var och kanyler liggandes omkring dom. Mogel pa toaletterna, (som delades med andra) som for ovrigt inte gick att spola. Vattnet som kom fran badrumskranen var klibbigt mot huden. Heltackningsmattor. Sangarna gick nastan sonder nar vi satte oss pa dom, harda som plankor. Sangkladerna hade nog hangt kvar sedan hotellet byggdes pa Sovjets tid. Vi rorde inget pa toaletterna, spritade hander, borstade tander med vart kopta flaskvatten. Vi sov i vara sovsackar med innersackarna som overdrag. Ingen AC sa somnen blev bristfallig med flera uppvaknanden mitt i natten, svettiga. Vi gick upp och var ute innan atta, brandgula kroppsvatskor som yttrade sig i tunga huvuden och trott kropp. Vi checkade ut, hann bara kopa vatten och tog taxi till stallet som hyr ut jeepar for fard till Penjikent fran Khujand.

Farden till Penjikent var likasa en riktigt skrackfard. Borjade med bra vagar fram till bergspasset pa ca 3500 m. Grusvag hela vagen upp och foraren korde som en galning. Korde om andra bilar pa kant-sidan och korde alldeles for fort. Vi sag flera bilvrak langs bergsvaggen och hoppas pa att foraren ocksa skulle lagga marke till dom och reagera men det var for optimistiskt, "det hander inte mig"-tanket var vanligt. Skrackfarden till trots var det dock valdigt vackert bland bergskedjorna. Pa distans sag man for forsta gangen de snotackta bergstopparna, maktiga. Grona dalar med livlig vaxt av trad och buskar.

Langst uppe pa passet var vi tvungna att stanna. En rysk armekonvoj skulle fore oss. Vi klev ur bilen under tiden. Bara stegen upp for en liten brant kande jag av att jag borjade flasa valdigt snabbt och kande mig lite latt i huvet.

Vi kom igang efter 45 min. Vagen efter passet mot Penjikent var av absolut lagsta kvalitet. Sag ut som om den varit med om ett antal krig, vilket den kanske har. Vi var riktigt hungriga och torstiga och bada hade huvudvark. Det var en riktigt jobbigt bilfard men vi kom fram till slut.

Elinas Guesthouse var var raddning. Ett back-packer stalle som dock var lite folktomt nu nar gransen mot Samarkand var stangd. Frascha rum och toaletter. God middag. Vi lade oss ratt tidigt.