Framme i Khorog. Starten for Pamir Highway, strackan som slutar i Osh, sodra Kyrgyzistan. Vi kommer vara har hela dagen i morgon och planera for forsta strackan langs Pamir (till Murgab) och se om vi kan hyra jeep + chauffor. Kanske blir kvar nagon dag till, far se hur vi kanner. Forsta etappen till Murgab, en stad pa 3000 m hojd. Och sedan andra etappen av Pamir highway till Osh, Kz. Vi far se hur manga stopp och ev overnattningar det blir langs vagen. Om det ar fint, kanske vi tar det lite lugnt och stannar nagon natt hos nagon har och var. Annars ar planen som tidigare beskrivet, att komma in i Kz nagon gang i nasta vecka. Darefter kolla alternativ fran Osh till Urumqi i Kina.
Ang Afghanistan:
Pa vag till Murghab kommer vi aka i en soder-loop genom Tajik-sidan av Wakhan-dalen, som vi egentligen ville trekka runt i pa Afghan-sidan. Vi kommer att passera Ishkashim, gransstad mellan Afghanistan och Tajik. Dar ska tydligen finnas en bazaar i Afghanistan pa lordagar som man kan besoka over dagen vilket vi ev skulle kunna ha gjort. Men nu ar aven den mojligheten stangd pga kidnappningarna av hjalparbetarna en bit darifran for nagra veckor sedan. Sa slutsatsen ar att vi inte kommer kunna besoka Afghanistan. Synd nar vi skaffade "double-entry-visum" for Tajikistan, men det kanns alltfor osakert att aka in nu.
Det tog totalt ca 17 h att fardas den ca 500 km langa strackan. Anledningen ar att deras motorvagar pa manga langa strackor inte ar mer an ler- och grusvagar, har och var tackt av lite stenras, ibland bortspolad vag pga ordentliga regnfall (som inte battrar pa lervagarna). En bro hade ocksa kollapsat och tagit en lastbilschauffors liv, och vagen var nyligen oppen igen efter den handelsen.
Vi foljde lonely planets instruktioner och akte till jeep-stationen i Dusjanbe ca 0730. Manga kom sa klart fram och skulle nastan dra en till sin bil. En annan resenar kom fram till oss, en amerikanare pa vag at samma hall. Han hade hittat transport och gav oss nagra tips och en hint om var priset lag. Vi gick runt ett tag och letade en aldre forare i kombination med en jeep i bra skick, det tog tid. Manga fick bli avvisade, vilket ibland kandes valdigt arrogant eftersom vi fragade vem som korde, nar de visade en ung man tittade vi pa honom och skakade lite huvet. Hoppas de inte tog det pa fel satt, vi forsokte i alla fall klargora att det var en aldre person vi var ute efter.
Till slut hittade vi en frasch jeep med en forare som verkade sansad. 350 Somoni var priset, ca 550 kr person. Bensinpriserna ar ungefar som i Sverige, lite billigare. Sen vantade vi nagra timmar pa att de andra platserna skulle fyllas. Vi hittade en kanadensare, Charlie, som skulle at samma hall och vinkade in honom. At frukost. Akte ivag vid 10-tiden.
Som vanligt jattefina utsikter fran bergssidorna men upplevelsen kunde inte uppskattas riktigt for att man hela tiden tittade ned for bergskanten som oftast var mindre an 1 m ifran bilen. Hojderna nedfor kanten varierade och ett diskussionsamne jag och Charlie hade da och da var "Would we make it?". Alltsa om bilen i det laget skulle tippa over, om vi skulle klara det. Vid inte alltfor hoga hojder var det svart att avgora. Vi kom i alla fall fram till att vara odds hade forbattrats avsevart om vi hade haft bilbalten och hade kopt hockeyhjalmar.
Vi akte forbi stallet dar en bro hade kollapsat. Sag hemskt ut, brobiten fortfarande nedkord i marken under med lastbilen ovanfor och forar-delen helt mosad. Omvagarna man fick ta for att vissa vagbitar var otillganliga var sa svara att lastbilarna inte grejade kurvorna. Forarna klev ur, hjalptes at att fora ned mera sten och lera for att bredda ut mer vag att kora pa i de snava kurvorna. Undrar om de nansin kom ivag.
Efter 11 timmar i bilen med nagra kiss- och "fikapauser" kom vi till Qala-i-kum for att sova. Tanken fran borjan var tydligen att kora hela vagen vilket skramde oss, men som tur va blev det nattvila. Dock inte lange. Vi fick till 03 pa oss. Vi campade pa ett ruttet hotells mark. Deras hund skallde pa oss hela natten och somnen blev aldrig riktigt av.
Strax innan 05 hade vi packat ihop, tankat klart och var pa vag igen. Halvvags fick vi sallskap av en kvinna och hennes barn. Nagon av dom var sjuk och behovde skjuts till en lakare. Tydligen var det 3-4 timmars jeep-fard genom bergen till narmaste lakare for deras del.
Vagen blev battre efter Qala-i-kum. Ganska bra asfaltsvagar. Vi kom fram till Khorog strax fore kl 11 idag. Totalt alltsa ca 24 h efter vi stack fran Dusjanbe. Flyget som jag namnde tidigare, tar alltsa 45 min. Det var en tanke man fick mota bort hela tiden under bilfarden.
Nu har vi tagit in pa Lal Hotel i Khorog. Det ar jattefint, mysig innergard och frascha rum, definitivt vart 25 USD per person. Vi ar har tillsammans med manga andra motorcyklister. Bland annat en man fran Palestina, en rik arab, som kor typ hela asien runt pa MC (fran Dubai till Singapore via centralasien och Ryssland). Han hade akt vilse och foljde oss fran strax innan Qala-i-Kum. Han ar sponsrad och jobbar ocksa med nagot arbete for utsatta barn i och med turen. Det ar hans dator jag sitter vid nu. Han ar asskon och astrevlig. Den gamla ryssen som vi delade bil med pa vag hit undrade varfor palestiniern var runt och harjade har, han tyckte han borde aka tillbaka och slass mot Israel.
Khorog ar en fin, liten pittoresk stad, huvudstad i Badakshan regionen som tydligen ska vara autonom (Pamirerna). Vi at indisk mat till lunch som smakade himmelskt efter tva dagars brod och juice. Vi ska kaka middag senare med alla ca 10 resenarer som ar har. Efterat ska jag kolla pa matchen med tyskarna. Ska se ocksa om nagon repris pa Spanien Portugal gar. Tobias ligger och sover lite pa rummet nu.
Ska dra pa stan och kolla lite i butikerna nu, och se om det finns nagon frisor som kan trimma haret lite!
torsdag 28 juni 2012
tisdag 26 juni 2012
Dusjanbe, Tajikistan 2
Tis 26 juni, Dag 20
Idag var vilodag och planeringsdag for Khorog.
Borjade med frukost pa det fina kafeet for att magen skulle halla under dagen. Omeletten som var "dyr" kostade ca 35 kr men smakade ratt daligt.
Vi hoppades verkligen pa att kunna flyga till Khorog fran Dusjanbe. Flyget ar omtalad i guideboken. Det star att det var den enda stracka under Sovjet-tiden som Aeroflot-piloterna fick "danger-money" for eftersom planet inte flog ovanfor berstopparna, under bredvid. Forfattarna skriver ocksa att de kunde svara pa att planets vingar ibland svingade upp som snomoln fran bergskanterna. Vi sag aven en video hemma i Sverige pa Youtube som var helt fantastisk.
Det ar dock sakert att flyga nu, inga olyckor har rapporterats och piloterna ar rutinerade, de flyger numera dagligen. Dock stalls alla flygningar pa strackan in vid minsta tacken pa ovader.
Vi traffade spontant en kille i en park som horde oss prata och fragade var vi kom ifran. Han sa att svenska lat fint. Han hade tydligen nagra vanner i Stockholm som pluggade. Sjalv hade han varit i USA och Holland, tagit en Master och hade en iPhone, alla tecken pa att han tillhorde de fa, valdigt rika, i Dusjanbe. Han horde av vara planer till att flyga till Khorog och ville hjalpa oss hitta en kassa som salde biljetter. Visade sig dock att man var tvungen att aka till flygplatsen. Vi akte till flygplatsen men det fanns inga biljetter, forst nasta vecka. Alternativet var alltsa att aka delad jeep pa den ca 500 km langa strackan. Det ska tydligen kosta ca 60 USD. Planen ar alltsa i morgon att vakna mycket tidigt och aka till jeep-station och deala med nagon. Det ska tydligen ta omkring 15 h, vilket innebar en del nattkorning. Sa vi ska forsoka valja var/vara forare noggrannt, garna en bil med sakerhetsbalten.
De flesta bilar har sakerhetsbalten men inga fickor att satta "baltesnyckeln" i. Alla verkar ta bort dom av komfortskal. Alla bilar som har haft fickor och vi satt pa oss balten har de skrattat at oss. Vissa har tagit det lite som en forolampning och uppmanat att ta av baltena. Vi beholl de pa.
Nu sitter jag och Tobias pa ett internetkafe som ar valdigt bra, gar ratt snabbt. Laser massa statusuppdateringar om att folk antigen fatt eller inte fatt biljetter till Swedish House Mafias konsert.
Vi ska strax ga och ata middag och sen ga och lagga oss ratt tidigt for att komma upp i morgon. I Khorog ska finnas internettillgang sa da kommer ev fler inlagg.
Idag var vilodag och planeringsdag for Khorog.
Borjade med frukost pa det fina kafeet for att magen skulle halla under dagen. Omeletten som var "dyr" kostade ca 35 kr men smakade ratt daligt.
Vi hoppades verkligen pa att kunna flyga till Khorog fran Dusjanbe. Flyget ar omtalad i guideboken. Det star att det var den enda stracka under Sovjet-tiden som Aeroflot-piloterna fick "danger-money" for eftersom planet inte flog ovanfor berstopparna, under bredvid. Forfattarna skriver ocksa att de kunde svara pa att planets vingar ibland svingade upp som snomoln fran bergskanterna. Vi sag aven en video hemma i Sverige pa Youtube som var helt fantastisk.
Det ar dock sakert att flyga nu, inga olyckor har rapporterats och piloterna ar rutinerade, de flyger numera dagligen. Dock stalls alla flygningar pa strackan in vid minsta tacken pa ovader.
Vi traffade spontant en kille i en park som horde oss prata och fragade var vi kom ifran. Han sa att svenska lat fint. Han hade tydligen nagra vanner i Stockholm som pluggade. Sjalv hade han varit i USA och Holland, tagit en Master och hade en iPhone, alla tecken pa att han tillhorde de fa, valdigt rika, i Dusjanbe. Han horde av vara planer till att flyga till Khorog och ville hjalpa oss hitta en kassa som salde biljetter. Visade sig dock att man var tvungen att aka till flygplatsen. Vi akte till flygplatsen men det fanns inga biljetter, forst nasta vecka. Alternativet var alltsa att aka delad jeep pa den ca 500 km langa strackan. Det ska tydligen kosta ca 60 USD. Planen ar alltsa i morgon att vakna mycket tidigt och aka till jeep-station och deala med nagon. Det ska tydligen ta omkring 15 h, vilket innebar en del nattkorning. Sa vi ska forsoka valja var/vara forare noggrannt, garna en bil med sakerhetsbalten.
De flesta bilar har sakerhetsbalten men inga fickor att satta "baltesnyckeln" i. Alla verkar ta bort dom av komfortskal. Alla bilar som har haft fickor och vi satt pa oss balten har de skrattat at oss. Vissa har tagit det lite som en forolampning och uppmanat att ta av baltena. Vi beholl de pa.
Nu sitter jag och Tobias pa ett internetkafe som ar valdigt bra, gar ratt snabbt. Laser massa statusuppdateringar om att folk antigen fatt eller inte fatt biljetter till Swedish House Mafias konsert.
Vi ska strax ga och ata middag och sen ga och lagga oss ratt tidigt for att komma upp i morgon. I Khorog ska finnas internettillgang sa da kommer ev fler inlagg.
Dushjanbe, Tajikistan
Tis 26 jun, Dag 19
Nu ar jag och Tobias i Dusjanbe, Tajikistans huvudstad. Vi akte alltsa direkt hit fran trekkingen i Fan Mountains i vastra Tajikistan.
Har nedan tankte jag forst lite kort beskriva var resplan. Sedan kommer lite mer detaljerad info om huvudstaden och resan dit.
Var plan ar att imorgon, onsdag, aka ut med delad jeep till Khorog, en ostlig stad varifran vi ska paborja resan genom Pamir Highway, en av resans hojdpunkter. Kommer ta totalt ca 1 vecka. Sedan ar vi forhoppningsvis i Kyrgyzistan, i Osh. Darifran ska vi ta oss till Kina. Vi ar en valdigt kort stund i Kyrgyzistan, kanske 1 vecka.
Vi har dock an inte planerat i detalj hur vi ska aka till Kina. Det verkar finnas flyg men eventuellt tar vi oss over via landgransen med bil till Kashgar. Annars kan man aven flyga fran huvudstaden Bishkek till lite storre stader i mellankina, t ex Urumqi.
I Kina har vi tankt att komma till just Urumqi och sedan till Xian. I Urumqi ska tydligen den andra anden av kinesiska muren finnas att se (vet inte om jag redan skrivit detta tidigare). Och i Xian ska vi kunna se terrakotta-armen. Grovt uppskattat ar vi kanske i Kina i ca 2 veckor. Sen ar det tankt att ta flyget fran Xian till Dhaka, Bangladesh. Ca en vecka dar och sedan hem till Sverige.
Pga dalig internettillgang har jag inte hunnit skriva nagra inlagg om trekkingen. Det var dock helt fantastiskt, men ocksa mycket mycket tyngre an vantat. Jag kommer skriva lite mer ingaende inlagg om det senare.
Hitresan: Fan Mountains - Dusjanbe
Vi kom hit i sondags. Fick skjuts av en familj i deras stora Mitsubishi Pajero fran Shurcha (Fan Mountanis, en bit fran dar vi trekkade). Vi betalade dom 250 somoni tillsammans for det, ca 450 kr, tog ca 6-7 h att aka. Vi akte bl a genom Tajikistans okanda 4 km tunnel under ett hogt bergspass. Den har de borjat bygga for att underlatta trafiken till huvudstaden. Dock inte fardigbyggd, minst sagt. Det var mer eller mindre kolsvart, forutom bilarnas stralkastarljus samt nagon glodlampa har och var fran pagaende arbete. Det var som att kora pa sondersprangd mark, jag slog huvet i taket 2 ganger. Dessutom stank det av avgaser fran alla tunga lastbilar och andra bilar som spottade ut avgaser i tunneln som knappast hade adekvat luftkonditionering. Flera backpacker vi traffade innan berattade med fasa om tunneln de var tvungna att aka igenom. Man undrade vilken panik som skulle utbryta om det hade borjat brinna dar inne, vilket faktiskt inte skulle vara sa valdigt otroligt. Men i ovrigt gick resan bra. Fina motorvagar in till huvudstaden.
Det ar bra att valja en forare med sin familj i bilen. Da kor han mycket mycket battre an snittet, vi trivdes bra med det.
Vi kom fram till Dusjanbe, till Adventurers Inn dar vi skulle bo. Ett backpacker stalle norr om stan som det stod om i Lonely Planet guiden. Skont med frasch vattentoalett och ordentlig dusch.
Pa mandagen gick lite runt pa stan. Allting att se och gora finns mer eller mindre langs en stor och lang gata - Rudaki. Mycket monumentala byggnader, det gillar de styrande mannen i de har landerna. Ordentliga presidentpalats, militarvakter med k-pistar. Men en relativt trevlig stad. Valutvecklat bussnatverk med mest elbussar, kostar ca 2 kr att aka. Langs Rudaki finns nagra finare stallen for den rikare befolkningen har, ett vasterlandskt cafe, Segafredo, nagra snabbmatsstallen liknande donken. Men egentligen inte mycket att se for att vara en huvudstad. Nagra lokala lite charmigare bazaarer. Skaffade mig dar linneshorts, 2 shirts och en mossa (for pamirerna) for strax under 200 kr, inte jattebilligt egentligen.
Pa Adv Inn traffade vi en brittisk man. Hans van hade varit pa Afghan-sidan av Wakhan och det hade gatt jattebra. Han uppmanade oss att aka dit. Men vi ar fortfarande lite skeptiska.Vi traffade aven ett antal cyklister som ska cykla den 728 km langa Pamir Highway mellan Khorog och Osh, som ofta ligger over flera tusen meters hojd.
Pa kvallen kunde jag se lite fotbollsrepriser och sag lite av Spanien - Frankrike, Italien - England. Har forsokt kolla pa Zlatans omtalade mal mot Frankrike men de har inte installerat shockwave el nat har sa youtube funkar inte vilket ar valdigt storande. Pirlos straff var ju dock nat att gladjas over.
De har programmet Vanner pa tv har vilket ar lite skont och roligt att titta pa med de andra. Jag at nagra piroger fran den lokala marknaden och gick sedan och la mig. Dock fick jag vakna tva ganger under natten och ga pa toa sa pirogerna koper jag inte igen.
Nu ar jag och Tobias i Dusjanbe, Tajikistans huvudstad. Vi akte alltsa direkt hit fran trekkingen i Fan Mountains i vastra Tajikistan.
Har nedan tankte jag forst lite kort beskriva var resplan. Sedan kommer lite mer detaljerad info om huvudstaden och resan dit.
Var plan ar att imorgon, onsdag, aka ut med delad jeep till Khorog, en ostlig stad varifran vi ska paborja resan genom Pamir Highway, en av resans hojdpunkter. Kommer ta totalt ca 1 vecka. Sedan ar vi forhoppningsvis i Kyrgyzistan, i Osh. Darifran ska vi ta oss till Kina. Vi ar en valdigt kort stund i Kyrgyzistan, kanske 1 vecka.
Vi har dock an inte planerat i detalj hur vi ska aka till Kina. Det verkar finnas flyg men eventuellt tar vi oss over via landgransen med bil till Kashgar. Annars kan man aven flyga fran huvudstaden Bishkek till lite storre stader i mellankina, t ex Urumqi.
I Kina har vi tankt att komma till just Urumqi och sedan till Xian. I Urumqi ska tydligen den andra anden av kinesiska muren finnas att se (vet inte om jag redan skrivit detta tidigare). Och i Xian ska vi kunna se terrakotta-armen. Grovt uppskattat ar vi kanske i Kina i ca 2 veckor. Sen ar det tankt att ta flyget fran Xian till Dhaka, Bangladesh. Ca en vecka dar och sedan hem till Sverige.
Pga dalig internettillgang har jag inte hunnit skriva nagra inlagg om trekkingen. Det var dock helt fantastiskt, men ocksa mycket mycket tyngre an vantat. Jag kommer skriva lite mer ingaende inlagg om det senare.
Hitresan: Fan Mountains - Dusjanbe
Vi kom hit i sondags. Fick skjuts av en familj i deras stora Mitsubishi Pajero fran Shurcha (Fan Mountanis, en bit fran dar vi trekkade). Vi betalade dom 250 somoni tillsammans for det, ca 450 kr, tog ca 6-7 h att aka. Vi akte bl a genom Tajikistans okanda 4 km tunnel under ett hogt bergspass. Den har de borjat bygga for att underlatta trafiken till huvudstaden. Dock inte fardigbyggd, minst sagt. Det var mer eller mindre kolsvart, forutom bilarnas stralkastarljus samt nagon glodlampa har och var fran pagaende arbete. Det var som att kora pa sondersprangd mark, jag slog huvet i taket 2 ganger. Dessutom stank det av avgaser fran alla tunga lastbilar och andra bilar som spottade ut avgaser i tunneln som knappast hade adekvat luftkonditionering. Flera backpacker vi traffade innan berattade med fasa om tunneln de var tvungna att aka igenom. Man undrade vilken panik som skulle utbryta om det hade borjat brinna dar inne, vilket faktiskt inte skulle vara sa valdigt otroligt. Men i ovrigt gick resan bra. Fina motorvagar in till huvudstaden.
Det ar bra att valja en forare med sin familj i bilen. Da kor han mycket mycket battre an snittet, vi trivdes bra med det.
Vi kom fram till Dusjanbe, till Adventurers Inn dar vi skulle bo. Ett backpacker stalle norr om stan som det stod om i Lonely Planet guiden. Skont med frasch vattentoalett och ordentlig dusch.
Pa mandagen gick lite runt pa stan. Allting att se och gora finns mer eller mindre langs en stor och lang gata - Rudaki. Mycket monumentala byggnader, det gillar de styrande mannen i de har landerna. Ordentliga presidentpalats, militarvakter med k-pistar. Men en relativt trevlig stad. Valutvecklat bussnatverk med mest elbussar, kostar ca 2 kr att aka. Langs Rudaki finns nagra finare stallen for den rikare befolkningen har, ett vasterlandskt cafe, Segafredo, nagra snabbmatsstallen liknande donken. Men egentligen inte mycket att se for att vara en huvudstad. Nagra lokala lite charmigare bazaarer. Skaffade mig dar linneshorts, 2 shirts och en mossa (for pamirerna) for strax under 200 kr, inte jattebilligt egentligen.
Pa Adv Inn traffade vi en brittisk man. Hans van hade varit pa Afghan-sidan av Wakhan och det hade gatt jattebra. Han uppmanade oss att aka dit. Men vi ar fortfarande lite skeptiska.Vi traffade aven ett antal cyklister som ska cykla den 728 km langa Pamir Highway mellan Khorog och Osh, som ofta ligger over flera tusen meters hojd.
Pa kvallen kunde jag se lite fotbollsrepriser och sag lite av Spanien - Frankrike, Italien - England. Har forsokt kolla pa Zlatans omtalade mal mot Frankrike men de har inte installerat shockwave el nat har sa youtube funkar inte vilket ar valdigt storande. Pirlos straff var ju dock nat att gladjas over.
De har programmet Vanner pa tv har vilket ar lite skont och roligt att titta pa med de andra. Jag at nagra piroger fran den lokala marknaden och gick sedan och la mig. Dock fick jag vakna tva ganger under natten och ga pa toa sa pirogerna koper jag inte igen.
söndag 24 juni 2012
Penjikent, vastra Tadjikistan
Dag 10, Son 17 juni
Vilodag. Vi hade sovmorgon och vilade bara ut for att vi skulle ma battre efter 2 dagars riktigt jobbigt resande. Tvattade klader, planerade infor trekkingen som vi skulle ivag pa dagen efter, kopte mat och nagra kartor, laste lite bok och tog det lugnt.
Managern pa stallet var valdigt gastvanlig och hjalpte oss med allt vi behovde infor trekkingen. Han fixade med kartor, telefon, SIM-kort i hans namn (maste registreras pa tajikisk medborgare) och vi fick lana hans dator for internet.
Under dagen dok en annan resande upp. Han verkade inte sa pratsugen, halsade bara lite kort. Verkade vara en resvan kille, sag sa ut.
Vi fixade med transport pa morgonen till var forsta stalle infor transporten och gick sedan och lade oss.
Vilodag. Vi hade sovmorgon och vilade bara ut for att vi skulle ma battre efter 2 dagars riktigt jobbigt resande. Tvattade klader, planerade infor trekkingen som vi skulle ivag pa dagen efter, kopte mat och nagra kartor, laste lite bok och tog det lugnt.
Managern pa stallet var valdigt gastvanlig och hjalpte oss med allt vi behovde infor trekkingen. Han fixade med kartor, telefon, SIM-kort i hans namn (maste registreras pa tajikisk medborgare) och vi fick lana hans dator for internet.
Under dagen dok en annan resande upp. Han verkade inte sa pratsugen, halsade bara lite kort. Verkade vara en resvan kille, sag sa ut.
Vi fixade med transport pa morgonen till var forsta stalle infor transporten och gick sedan och lade oss.
söndag 17 juni 2012
Uzbekistan till Tadjikistan 2
Taxi fran Tajikistans grans till Khujand. Tobias horde att nagon forst sade 200 dollar. Det var lite irriterande att hora i efterhand, hade jag hort det da hade jag fragat om han tankt flyga oss till Khujand. Sedan kom det ned till 50 dollar. Vi tyckte att 20-25 var rimligt. Vi chansade, sade 20, vilket dom reagerade starkt pa. Intensiva ryska meningar och charader. Vi holl fast vid 20, gick till sist upp till 22. Daligt forhandlingslage dock eftersom vi var ute i ingenstans, kunde inte precis konkurrera med bus eller hota med att bara ga. De gick med pa 22 till slut. Han korde saklart snabbt, Tobias sade till, chaufforen var trevlig anda. Mycket fin vag, vasterlandsk kvalite, motsvarande landsvag. Vi akte in till Khujand, chaufforen var ganska hetsig med att vi skulle namnge ett hotell. Jag tittade snabbt igenom alterntiven i guideboken och hittade budget-alternativet Hotel Eksaun. Forst vaxlade vi pengar och sedan tog han oss dit. Det fanns ingen inofficiell vaxlingsvaluta i Tjk, 1 USD = 4,9 Somoni.
Vi kom fram till hotellet, sag otroligt statligt ut fran utsidan, vi trodde det var fel eftersom det skulle vara budget. Men nar vi sag rummen forstod vi. Alternativen i reception var 10, 20 eller 30 USD rum. Vi skulle bara sova och sedan rora oss vidare och tog 10-rummet. Hela hotellet sag ut som en knarklya fran hollywoodfilmer. Saknades bara utslagna pundare lite har och var och kanyler liggandes omkring dom. Mogel pa toaletterna, (som delades med andra) som for ovrigt inte gick att spola. Vattnet som kom fran badrumskranen var klibbigt mot huden. Heltackningsmattor. Sangarna gick nastan sonder nar vi satte oss pa dom, harda som plankor. Sangkladerna hade nog hangt kvar sedan hotellet byggdes pa Sovjets tid. Vi rorde inget pa toaletterna, spritade hander, borstade tander med vart kopta flaskvatten. Vi sov i vara sovsackar med innersackarna som overdrag. Ingen AC sa somnen blev bristfallig med flera uppvaknanden mitt i natten, svettiga. Vi gick upp och var ute innan atta, brandgula kroppsvatskor som yttrade sig i tunga huvuden och trott kropp. Vi checkade ut, hann bara kopa vatten och tog taxi till stallet som hyr ut jeepar for fard till Penjikent fran Khujand.
Farden till Penjikent var likasa en riktigt skrackfard. Borjade med bra vagar fram till bergspasset pa ca 3500 m. Grusvag hela vagen upp och foraren korde som en galning. Korde om andra bilar pa kant-sidan och korde alldeles for fort. Vi sag flera bilvrak langs bergsvaggen och hoppas pa att foraren ocksa skulle lagga marke till dom och reagera men det var for optimistiskt, "det hander inte mig"-tanket var vanligt. Skrackfarden till trots var det dock valdigt vackert bland bergskedjorna. Pa distans sag man for forsta gangen de snotackta bergstopparna, maktiga. Grona dalar med livlig vaxt av trad och buskar.
Langst uppe pa passet var vi tvungna att stanna. En rysk armekonvoj skulle fore oss. Vi klev ur bilen under tiden. Bara stegen upp for en liten brant kande jag av att jag borjade flasa valdigt snabbt och kande mig lite latt i huvet.
Vi kom igang efter 45 min. Vagen efter passet mot Penjikent var av absolut lagsta kvalitet. Sag ut som om den varit med om ett antal krig, vilket den kanske har. Vi var riktigt hungriga och torstiga och bada hade huvudvark. Det var en riktigt jobbigt bilfard men vi kom fram till slut.
Elinas Guesthouse var var raddning. Ett back-packer stalle som dock var lite folktomt nu nar gransen mot Samarkand var stangd. Frascha rum och toaletter. God middag. Vi lade oss ratt tidigt.
Vi kom fram till hotellet, sag otroligt statligt ut fran utsidan, vi trodde det var fel eftersom det skulle vara budget. Men nar vi sag rummen forstod vi. Alternativen i reception var 10, 20 eller 30 USD rum. Vi skulle bara sova och sedan rora oss vidare och tog 10-rummet. Hela hotellet sag ut som en knarklya fran hollywoodfilmer. Saknades bara utslagna pundare lite har och var och kanyler liggandes omkring dom. Mogel pa toaletterna, (som delades med andra) som for ovrigt inte gick att spola. Vattnet som kom fran badrumskranen var klibbigt mot huden. Heltackningsmattor. Sangarna gick nastan sonder nar vi satte oss pa dom, harda som plankor. Sangkladerna hade nog hangt kvar sedan hotellet byggdes pa Sovjets tid. Vi rorde inget pa toaletterna, spritade hander, borstade tander med vart kopta flaskvatten. Vi sov i vara sovsackar med innersackarna som overdrag. Ingen AC sa somnen blev bristfallig med flera uppvaknanden mitt i natten, svettiga. Vi gick upp och var ute innan atta, brandgula kroppsvatskor som yttrade sig i tunga huvuden och trott kropp. Vi checkade ut, hann bara kopa vatten och tog taxi till stallet som hyr ut jeepar for fard till Penjikent fran Khujand.
Farden till Penjikent var likasa en riktigt skrackfard. Borjade med bra vagar fram till bergspasset pa ca 3500 m. Grusvag hela vagen upp och foraren korde som en galning. Korde om andra bilar pa kant-sidan och korde alldeles for fort. Vi sag flera bilvrak langs bergsvaggen och hoppas pa att foraren ocksa skulle lagga marke till dom och reagera men det var for optimistiskt, "det hander inte mig"-tanket var vanligt. Skrackfarden till trots var det dock valdigt vackert bland bergskedjorna. Pa distans sag man for forsta gangen de snotackta bergstopparna, maktiga. Grona dalar med livlig vaxt av trad och buskar.
Langst uppe pa passet var vi tvungna att stanna. En rysk armekonvoj skulle fore oss. Vi klev ur bilen under tiden. Bara stegen upp for en liten brant kande jag av att jag borjade flasa valdigt snabbt och kande mig lite latt i huvet.
Vi kom igang efter 45 min. Vagen efter passet mot Penjikent var av absolut lagsta kvalitet. Sag ut som om den varit med om ett antal krig, vilket den kanske har. Vi var riktigt hungriga och torstiga och bada hade huvudvark. Det var en riktigt jobbigt bilfard men vi kom fram till slut.
Elinas Guesthouse var var raddning. Ett back-packer stalle som dock var lite folktomt nu nar gransen mot Samarkand var stangd. Frascha rum och toaletter. God middag. Vi lade oss ratt tidigt.
Uzbekistan till Tadjikistan 1
Nasta planering pa resan var att lamna Uzbekistan fran Samarqand och aka over gransen till Penjikent i Tajikistan for att paborja trekking i Fan Mountains. Men den gransen var stangd sedan 2 ar av oklar anledning. Det ledde till en 2 dagars omvag. 2 helvetiska resdagar.
Nedan kommer langa beskrivningar av de forhoppningsvis 2 varsta dagarna pa hela resan.
Kolla omradet i google maps (kring Samarqand och lite osterut) for att fa en bild av omvagen pa 2 dygn istallet for 1 h farden mellan Samarqand och Penjikent.
Grans-destination var Oybek (vid smastaden Chanaq pa karta), narmaste oppna grans for turister, lite nordost om Samarqand. Det var inte solklart hur vi skulle ta oss dit. Vi fick helt enkelt kolla upp anhalter pa vagen. Vandrarhemspersonalen i Samarqand visste inte heller. Vi fick hofta oss fram via bussar och taxi mellan staderna, vi sade att det fick bli ett litet aventyr helt enkelt. Vi visste inte hur lang tid resorna skulle ta och var vi skulle behova sova, men det skulle ju losa sig.
Vi fick borja med att ta en buss fran Samarqand till Jizzakh (norrut), det var billigt och gick bra, ca 1-2 h. Forutom att taxichaufforerna vid Samarqand station forsokte stoppa oss och sa att det inte fanns nagra bussar till Jizzakh, men de sag luriga ut sa vi fortsatte ga och ignorerade dom.
Vid Jizzakhs station sag folk att vi sag forvirrade ut. Kommunikationen under hela dagen langs denna landsbygd och smastader var charader + namn pa stader (och avtobus, taxi). Ryska ordet "Skolka?" kom till anvandning - betyder "hur mycket?". Vi kom overens med nagra om delad taxi till Bekhobod (gransstad till Tajikistan). Vi fick trycka ned priset en hel del. Prutningsscenariot var detsamma som alltid med dessa hetsiga taxichaufforer - omringade av 5-6 man mellan 40-60 ar som mer eller mindre skrek pa ryska och viftade vilt med armarna. De forsokte ofta klargora att deras priser knappt rackte for bensin hela vagen.. Men man fick sta pa sig och borja ta pa sig ryggsacken och ta nagra steg om de inte accepterade. Aven om vi hade en nagorlunda prisbild var det fortfarande i morker vi gissa dessa priser pa strackor vi aldrig akt. Rimlighet fick duga.
Taxifarden till Bekhobod (osterut) var en mardrom. Asfalten var ok, lite sprickor. Foraren kande sig dock bekvam nog for 130 km/h, halften av tiden pa motsatt korfalt eftersom asfalten var lite battre dar. Jag och Tobias holl andan uppfor backron, i motsatt korfalt i 110 km /h utan bilbalten. Till slut brast det, jag sa at foraren att sanka hastigheten med ganska allvarlig min. De andra tva med oss i bilen skrattade med chaufforen, men han sankte hastigheten. Tillfalligt. Snart var vi uppe i 130 igen och vi fick sammanlagt saga till 5-6 ganger och viftade vilt mot hoger och antyda att han skulle kora pa ratt sida av vagen men han tecknade skumpande tillbaka och menade att vagen dar var dalig, vi svarade att det inte spelade nagon roll. Det blev lite sura miner till slut, Tobias var sist med att ryta i fran och saga at honom att sanka hastigheten. Vi kom till slut fram till Bekhobod, hoppade ur, betalade honom och sa lite kort hej, sa akte han ivag. Det tog ungefar 2 h.
I Bekhobod. Gransstad for lokalbefolkning men inte turister. Vi far var grans-information fran www.caravanistan.com (tips fran en back-packer i Samarqand). Vi behovde fardas ytterligare till Oybek, ca 1 h bilfard norrut for att na var grans-destination. Till forste man vi sag fragade vi "Oybek taxi?". Han forstod att vi ville till gransen och fragade "Graniza Tajikistan?". Vi svarade ja men att vi ville till Oybek, mannen jakade som om han forstod att vi specifikt behovde aka dit. Vi hoppade in i hans Lada och som vi misstankte korde han oss till lokala gransen. Vi fick vanda, aka tillbaka. Jag gav honom halften av overenskommet belopp. Sedan hittade vi Taxi mot Tashkent som kunde slappa oss vid Oybek. Dar radde samma forhandlingssituation som tidigare. En av mannen rasade pa att vi inte kunde ryska, vi upprepade "English, english", han svarade "English, minglish. RUSKI!!" och sa spande han sin biceps och forsokte val saga att riktiga man talar ryska.
Taxi-farden gick aterigen snabbt, vi bad dom sanka hastigheten. Det gick battre an forra gangen, battre vagar. Vi kom fram ratt snabbt. Nu var vi alltsa framme vid gransen. Vi vaxlade vara Uzbekiska Som till Tajikiska Somoni. Vi tog vara saker och gick fram till forsta baset och till forsta station - Uzbekiska tullen.
Vi var hungriga, reste pa utan langre pauser, hann inte ata mycket. Jag hade tarmvila for att magen hade varit lite orolig sedan jag tryckte i mig glass i Samarqand (ar laktoskanslig, brukar dock ga bra i Sverige). Tobias hade fatt i sig sma sockrade brod, och lite vatten.
Det borjade bra, det var tva tullvakter, en smal och en tjock (som refereras som tjockisen for att han var en idiot). Den smala skamtade lite med oss och var allmant avslappnad, tummen upp pa att vi var "Doctor talaba" (lakarstudenter) som framkom efter att han fragat om vi var lakare da jag hade deklarerat sa mycket mediciner.
Vaskorna akte igenom rontgen och tjockisen borjade saga "patron? patron? you have patron? Open bag". Vi fattade ingenting men oppnade min vaska och plockade ur GPS och solglasogon och annat. Den smala provade mina orangea fotokromatiska solglasogon for trekkingen. Sedan kom Tobias pa att jag hade batterier packade sa att de kunde sett ut som patroner. Vi tog ut dom och alla skrattade lite at saken. Det verkade vara over. Sedan reagerade tjockisen pa att det stod mediciner pa min deklaration. Han sag orolig ut och fragade "Narkotic?". Vi nekade artigt. Han sa att vi skulle plocka ut och visa. Vi blev lite oroliga eftersom vi visste att vart mini-apotek i zip-pasar skulle vara svart att forklara med begransade kommunikationsmojligheter. Han reagerade pa nar ja tog ut mindre an halften av totala medicinerna i zip-pasarna med att det var mycket, resten lag lite gomt i min necessar. Jag blev ju aldrig direkt uppmanad att plocka ur den, sa jag lat den vara, forstod att det var bast att inte vara over-arlig.
De tittade mycket noggrannt, kande inte igen nagot preparat. Jag borjade peka pa tabletter och forklara "Malaria, penicillin, cortisone.." etc etc. Sedan gjorde jag hela resans storsta misstag. Vi kom till oxynormet och jag sa "morphine". Jag borde bara sagt oxycodone, det ar hela sanningen och de kande inte till substansen.
Tjockisen sag ut som han upptackt tva knarklangare. Forst misstankt patroner och nu knark, han verkade inte ha en kansla for rimlighet. Han viftade att det inte gick. Jag skulle tillbaks till Uzbekistan. Kort sammanfattat vi fick visa recept, visa intyg, han anmarkte att ingen hade stampel, vi insisterade (artigt) pa att kontaktinformation fanns och signaturer. De kopierade allt, gav mig tillbaka orginalet, jag trodde det var klart. Men nej. Hans kollegor anropades, de tittade, gjorde sin bedomning, tittade noggrannt pa oxynormet. Vi illustrerade anvandningen om vi skulle bryta ben. Hans kollega verkade tycka att han overdrev, gestikulerade att vi skulle fa ga. Men han suckade djupt. Han forklarade att man inte fick ha detta i Uzbekistan, jag pepekade att jag var pa vag ut fran Uzb och in i Tjk. Han, av nagon anledning, forsvarade Tjk intressen och sade att det inte var tillatet dar heller. Han ville alltsa inte ha morfin i Uzb och hindrade mig fran att lamna landet. Han sade nu att Tobias fick ga, men jag skulle ga tillbaka till Uzbekistan och dumpa all medicin i zip-pasarna. Vi spelade dumma, fattade ingenting (hans engelska var riktigt krass). Vi stod kvar, han suckade. Flera ganger upprepade han att jag skulle slanga medicinerna. Jag forsokte avgransa det till oxynormet, tog ut det och gestikulerade att slanga bara de kartorna. Han nekade. Jag skulle slanga allt. Uttorkade, hungriga, utmattade och lite latt panikslagna nu.
Jag, inte Tobias, blev visiterad i ett avskilt rum, plockade ur allt jag hade pa mig. Hans tittade pa mp3, swedbank-kortet och pengarna. Visade igen att medicnerna skulle slangas. Gick ut ur rummet. Jag tog pa mig allt. Gick ut ur rummet och tittade dumt pa honom. Till slut viftade han nonchalant "Go. You go. No come back."
Vi skyndade, packade ihop allt. Visade passen vid kontrollen och var igenom. Vi andades ut. Vi gick mot Tajikistans grans. Ingen aning om jag nu for all framtid ar avvisad fran Uzbekistan. Aldrig fatt en san frihetskansla av att ga mot en annan nations grans, for det lilla.
Framme vid Tajikistans grans. Snabbt och smidigt, ingen tullkontrol, forutom den som tjockisen i Uzbekistan skulle sta for. Vi gar snabbt igenom och de halsade "Welcome to Tajikistan" med ett leende, och jag trodde inte det skulle vara sa skont att fa hora. Vi var ute pa andra sidan och skulle nu hitta en taxi till Khujand, Tjk nast storsta stad som vi skulle sova i over natten for att fortsatta farden mot Penjikent imorgon. Nasta forhandlingssituation med taxi utanfor, allt var sig likt forutom att nu var valutan en annan med andra priser pa bensin, okanda strackor och vi hade ingen bild av rimliga transportpriser. Fortsattningen pa nasta del.
Nedan kommer langa beskrivningar av de forhoppningsvis 2 varsta dagarna pa hela resan.
Kolla omradet i google maps (kring Samarqand och lite osterut) for att fa en bild av omvagen pa 2 dygn istallet for 1 h farden mellan Samarqand och Penjikent.
Grans-destination var Oybek (vid smastaden Chanaq pa karta), narmaste oppna grans for turister, lite nordost om Samarqand. Det var inte solklart hur vi skulle ta oss dit. Vi fick helt enkelt kolla upp anhalter pa vagen. Vandrarhemspersonalen i Samarqand visste inte heller. Vi fick hofta oss fram via bussar och taxi mellan staderna, vi sade att det fick bli ett litet aventyr helt enkelt. Vi visste inte hur lang tid resorna skulle ta och var vi skulle behova sova, men det skulle ju losa sig.
Vi fick borja med att ta en buss fran Samarqand till Jizzakh (norrut), det var billigt och gick bra, ca 1-2 h. Forutom att taxichaufforerna vid Samarqand station forsokte stoppa oss och sa att det inte fanns nagra bussar till Jizzakh, men de sag luriga ut sa vi fortsatte ga och ignorerade dom.
Vid Jizzakhs station sag folk att vi sag forvirrade ut. Kommunikationen under hela dagen langs denna landsbygd och smastader var charader + namn pa stader (och avtobus, taxi). Ryska ordet "Skolka?" kom till anvandning - betyder "hur mycket?". Vi kom overens med nagra om delad taxi till Bekhobod (gransstad till Tajikistan). Vi fick trycka ned priset en hel del. Prutningsscenariot var detsamma som alltid med dessa hetsiga taxichaufforer - omringade av 5-6 man mellan 40-60 ar som mer eller mindre skrek pa ryska och viftade vilt med armarna. De forsokte ofta klargora att deras priser knappt rackte for bensin hela vagen.. Men man fick sta pa sig och borja ta pa sig ryggsacken och ta nagra steg om de inte accepterade. Aven om vi hade en nagorlunda prisbild var det fortfarande i morker vi gissa dessa priser pa strackor vi aldrig akt. Rimlighet fick duga.
Taxifarden till Bekhobod (osterut) var en mardrom. Asfalten var ok, lite sprickor. Foraren kande sig dock bekvam nog for 130 km/h, halften av tiden pa motsatt korfalt eftersom asfalten var lite battre dar. Jag och Tobias holl andan uppfor backron, i motsatt korfalt i 110 km /h utan bilbalten. Till slut brast det, jag sa at foraren att sanka hastigheten med ganska allvarlig min. De andra tva med oss i bilen skrattade med chaufforen, men han sankte hastigheten. Tillfalligt. Snart var vi uppe i 130 igen och vi fick sammanlagt saga till 5-6 ganger och viftade vilt mot hoger och antyda att han skulle kora pa ratt sida av vagen men han tecknade skumpande tillbaka och menade att vagen dar var dalig, vi svarade att det inte spelade nagon roll. Det blev lite sura miner till slut, Tobias var sist med att ryta i fran och saga at honom att sanka hastigheten. Vi kom till slut fram till Bekhobod, hoppade ur, betalade honom och sa lite kort hej, sa akte han ivag. Det tog ungefar 2 h.
I Bekhobod. Gransstad for lokalbefolkning men inte turister. Vi far var grans-information fran www.caravanistan.com (tips fran en back-packer i Samarqand). Vi behovde fardas ytterligare till Oybek, ca 1 h bilfard norrut for att na var grans-destination. Till forste man vi sag fragade vi "Oybek taxi?". Han forstod att vi ville till gransen och fragade "Graniza Tajikistan?". Vi svarade ja men att vi ville till Oybek, mannen jakade som om han forstod att vi specifikt behovde aka dit. Vi hoppade in i hans Lada och som vi misstankte korde han oss till lokala gransen. Vi fick vanda, aka tillbaka. Jag gav honom halften av overenskommet belopp. Sedan hittade vi Taxi mot Tashkent som kunde slappa oss vid Oybek. Dar radde samma forhandlingssituation som tidigare. En av mannen rasade pa att vi inte kunde ryska, vi upprepade "English, english", han svarade "English, minglish. RUSKI!!" och sa spande han sin biceps och forsokte val saga att riktiga man talar ryska.
Taxi-farden gick aterigen snabbt, vi bad dom sanka hastigheten. Det gick battre an forra gangen, battre vagar. Vi kom fram ratt snabbt. Nu var vi alltsa framme vid gransen. Vi vaxlade vara Uzbekiska Som till Tajikiska Somoni. Vi tog vara saker och gick fram till forsta baset och till forsta station - Uzbekiska tullen.
Vi var hungriga, reste pa utan langre pauser, hann inte ata mycket. Jag hade tarmvila for att magen hade varit lite orolig sedan jag tryckte i mig glass i Samarqand (ar laktoskanslig, brukar dock ga bra i Sverige). Tobias hade fatt i sig sma sockrade brod, och lite vatten.
Det borjade bra, det var tva tullvakter, en smal och en tjock (som refereras som tjockisen for att han var en idiot). Den smala skamtade lite med oss och var allmant avslappnad, tummen upp pa att vi var "Doctor talaba" (lakarstudenter) som framkom efter att han fragat om vi var lakare da jag hade deklarerat sa mycket mediciner.
Vaskorna akte igenom rontgen och tjockisen borjade saga "patron? patron? you have patron? Open bag". Vi fattade ingenting men oppnade min vaska och plockade ur GPS och solglasogon och annat. Den smala provade mina orangea fotokromatiska solglasogon for trekkingen. Sedan kom Tobias pa att jag hade batterier packade sa att de kunde sett ut som patroner. Vi tog ut dom och alla skrattade lite at saken. Det verkade vara over. Sedan reagerade tjockisen pa att det stod mediciner pa min deklaration. Han sag orolig ut och fragade "Narkotic?". Vi nekade artigt. Han sa att vi skulle plocka ut och visa. Vi blev lite oroliga eftersom vi visste att vart mini-apotek i zip-pasar skulle vara svart att forklara med begransade kommunikationsmojligheter. Han reagerade pa nar ja tog ut mindre an halften av totala medicinerna i zip-pasarna med att det var mycket, resten lag lite gomt i min necessar. Jag blev ju aldrig direkt uppmanad att plocka ur den, sa jag lat den vara, forstod att det var bast att inte vara over-arlig.
De tittade mycket noggrannt, kande inte igen nagot preparat. Jag borjade peka pa tabletter och forklara "Malaria, penicillin, cortisone.." etc etc. Sedan gjorde jag hela resans storsta misstag. Vi kom till oxynormet och jag sa "morphine". Jag borde bara sagt oxycodone, det ar hela sanningen och de kande inte till substansen.
Tjockisen sag ut som han upptackt tva knarklangare. Forst misstankt patroner och nu knark, han verkade inte ha en kansla for rimlighet. Han viftade att det inte gick. Jag skulle tillbaks till Uzbekistan. Kort sammanfattat vi fick visa recept, visa intyg, han anmarkte att ingen hade stampel, vi insisterade (artigt) pa att kontaktinformation fanns och signaturer. De kopierade allt, gav mig tillbaka orginalet, jag trodde det var klart. Men nej. Hans kollegor anropades, de tittade, gjorde sin bedomning, tittade noggrannt pa oxynormet. Vi illustrerade anvandningen om vi skulle bryta ben. Hans kollega verkade tycka att han overdrev, gestikulerade att vi skulle fa ga. Men han suckade djupt. Han forklarade att man inte fick ha detta i Uzbekistan, jag pepekade att jag var pa vag ut fran Uzb och in i Tjk. Han, av nagon anledning, forsvarade Tjk intressen och sade att det inte var tillatet dar heller. Han ville alltsa inte ha morfin i Uzb och hindrade mig fran att lamna landet. Han sade nu att Tobias fick ga, men jag skulle ga tillbaka till Uzbekistan och dumpa all medicin i zip-pasarna. Vi spelade dumma, fattade ingenting (hans engelska var riktigt krass). Vi stod kvar, han suckade. Flera ganger upprepade han att jag skulle slanga medicinerna. Jag forsokte avgransa det till oxynormet, tog ut det och gestikulerade att slanga bara de kartorna. Han nekade. Jag skulle slanga allt. Uttorkade, hungriga, utmattade och lite latt panikslagna nu.
Jag, inte Tobias, blev visiterad i ett avskilt rum, plockade ur allt jag hade pa mig. Hans tittade pa mp3, swedbank-kortet och pengarna. Visade igen att medicnerna skulle slangas. Gick ut ur rummet. Jag tog pa mig allt. Gick ut ur rummet och tittade dumt pa honom. Till slut viftade han nonchalant "Go. You go. No come back."
Vi skyndade, packade ihop allt. Visade passen vid kontrollen och var igenom. Vi andades ut. Vi gick mot Tajikistans grans. Ingen aning om jag nu for all framtid ar avvisad fran Uzbekistan. Aldrig fatt en san frihetskansla av att ga mot en annan nations grans, for det lilla.
Framme vid Tajikistans grans. Snabbt och smidigt, ingen tullkontrol, forutom den som tjockisen i Uzbekistan skulle sta for. Vi gar snabbt igenom och de halsade "Welcome to Tajikistan" med ett leende, och jag trodde inte det skulle vara sa skont att fa hora. Vi var ute pa andra sidan och skulle nu hitta en taxi till Khujand, Tjk nast storsta stad som vi skulle sova i over natten for att fortsatta farden mot Penjikent imorgon. Nasta forhandlingssituation med taxi utanfor, allt var sig likt forutom att nu var valutan en annan med andra priser pa bensin, okanda strackor och vi hade ingen bild av rimliga transportpriser. Fortsattningen pa nasta del.
tisdag 12 juni 2012
Samarqand, Uzbekistan
Hej!
Nu ar vi i Samarkand. Tagit in pa ett backpacker-stalle, Buhodir B&B, riktigt bra! Vi traffat manga andra har som backpackar, bl a en 50 osterrikare som cyklar hit fran sin hemstad och ar pa vag till Thailand. Vi bor har for 80 kr natten per person och maten ute for en dag gick pa 80 kr, god mat och trevliga cafen/restauranger dessutom.
Vi har det hur bra som helst i Samarkand. Det ar over all forvantan. Obeskrivligt vackert, vi ska forsoka lagga upp bilder, dock lite segt internet och vara bilder ar ratt stora, men det kommer snart. Staden ar fin med europeisk standard pa kommunikation, bilvagar, taxin, dock mycket lugnare och valdigt saker. Det gar att rora sig fritt aven nattetid. Manniskorna har ar valdigt gastvanliga och det ar inga patrangande forsaljare nanstans eller nagon som forsoker turistluras. Dock kan man ta sig fram pa mutor ibland. Exempelvis igar fick vi muta polisen vid Registan kvallstid for att ta oss upp i en minaret med utsikt over hela Samarkand, dock valdigt vart det, kostade motsvarande ca 30 kr st. Det finns en hel del turister har. Samarkand ar centralasiens turistigaste del.
Imorgon aker vi vidare sydvast till Bukhara som ocksa ar en stad fran nagra hundra ar e.K. Fullt av gamla moskeer som dock inte har forandrats sa mycket av myndigheterna pga turism (sa som Samarkand) utan snarare bevarats i dess orginalskick for det mesta.
Vi kommer tillbaka hit pa torsdag. Pa fredagen ar resdag for att ta oss over till Tajikistan och vidare ned till staden Penjikent. Var ursprungliga plan var att aka fran Samarkand direkt till Penjikent som knappt ar 1 h bilfard. Men den gransen har tydligen stangts, fick vi veta av Ben (en australienare som akt en liknande rutt, dock fran andra hallet). Sa vi maste aka en omvag som innebar att en stor del av dagen forsvinner pa det.
Pa lordag ar det sedan tankt att vi ska ut och hitta en guide som kan ta oss upp i Fan Mountains, var forsta trekking-tur. Darefter har vi inte planerat sa noggrannt pa datumen men vi ska nedat sedan till huvudstaden Dusjanbe for nagra dagar. Sedan vidare till Khorog (inrikesflyg om det gar, annars bil/buss) for att trekka i Wakhan dalen.
I Wakhan dalen hade vi tankt ta oss ned pa den afghanska sidan. Men Ben sade att nyligen hade 2 utlandsarbetare blivit kidnappade 1 h bilfard fran Ishkashim (gransstaden som vi maste passera). Och att talibanerna tydligen borjat vistas mera norrut i landet. Resebyran med wakhan-guider sade dock att det var sakert att aka med dom. De hade 1 veckas turer. Vi ska ta reda pa mer infomation om detta, i Khorog ska det tydligen finnas en afghansk ambassad. I andra fall far vi helt enkelt stanna pa Tajik-sidan av Wakhan dalen och missa wakhan-river (little Pamirs)-omradet som ska vara ett av de finaste trekking-stallena i varlden enligt de som skrivit lonely planet-guidebok.
Mer information och bilder kommer snart.
ps. trakigt att Shevchenko visar malform igen. Matcherna visas har pa vandrarhemmet. Hoppas de visar sverige-england i Penjikent i Tajikistan, kan kanske kryssa som vanligt atminstone.
// Hritul
Nu ar vi i Samarkand. Tagit in pa ett backpacker-stalle, Buhodir B&B, riktigt bra! Vi traffat manga andra har som backpackar, bl a en 50 osterrikare som cyklar hit fran sin hemstad och ar pa vag till Thailand. Vi bor har for 80 kr natten per person och maten ute for en dag gick pa 80 kr, god mat och trevliga cafen/restauranger dessutom.
Vi har det hur bra som helst i Samarkand. Det ar over all forvantan. Obeskrivligt vackert, vi ska forsoka lagga upp bilder, dock lite segt internet och vara bilder ar ratt stora, men det kommer snart. Staden ar fin med europeisk standard pa kommunikation, bilvagar, taxin, dock mycket lugnare och valdigt saker. Det gar att rora sig fritt aven nattetid. Manniskorna har ar valdigt gastvanliga och det ar inga patrangande forsaljare nanstans eller nagon som forsoker turistluras. Dock kan man ta sig fram pa mutor ibland. Exempelvis igar fick vi muta polisen vid Registan kvallstid for att ta oss upp i en minaret med utsikt over hela Samarkand, dock valdigt vart det, kostade motsvarande ca 30 kr st. Det finns en hel del turister har. Samarkand ar centralasiens turistigaste del.
Imorgon aker vi vidare sydvast till Bukhara som ocksa ar en stad fran nagra hundra ar e.K. Fullt av gamla moskeer som dock inte har forandrats sa mycket av myndigheterna pga turism (sa som Samarkand) utan snarare bevarats i dess orginalskick for det mesta.
Vi kommer tillbaka hit pa torsdag. Pa fredagen ar resdag for att ta oss over till Tajikistan och vidare ned till staden Penjikent. Var ursprungliga plan var att aka fran Samarkand direkt till Penjikent som knappt ar 1 h bilfard. Men den gransen har tydligen stangts, fick vi veta av Ben (en australienare som akt en liknande rutt, dock fran andra hallet). Sa vi maste aka en omvag som innebar att en stor del av dagen forsvinner pa det.
Pa lordag ar det sedan tankt att vi ska ut och hitta en guide som kan ta oss upp i Fan Mountains, var forsta trekking-tur. Darefter har vi inte planerat sa noggrannt pa datumen men vi ska nedat sedan till huvudstaden Dusjanbe for nagra dagar. Sedan vidare till Khorog (inrikesflyg om det gar, annars bil/buss) for att trekka i Wakhan dalen.
I Wakhan dalen hade vi tankt ta oss ned pa den afghanska sidan. Men Ben sade att nyligen hade 2 utlandsarbetare blivit kidnappade 1 h bilfard fran Ishkashim (gransstaden som vi maste passera). Och att talibanerna tydligen borjat vistas mera norrut i landet. Resebyran med wakhan-guider sade dock att det var sakert att aka med dom. De hade 1 veckas turer. Vi ska ta reda pa mer infomation om detta, i Khorog ska det tydligen finnas en afghansk ambassad. I andra fall far vi helt enkelt stanna pa Tajik-sidan av Wakhan dalen och missa wakhan-river (little Pamirs)-omradet som ska vara ett av de finaste trekking-stallena i varlden enligt de som skrivit lonely planet-guidebok.
Mer information och bilder kommer snart.
ps. trakigt att Shevchenko visar malform igen. Matcherna visas har pa vandrarhemmet. Hoppas de visar sverige-england i Penjikent i Tajikistan, kan kanske kryssa som vanligt atminstone.
// Hritul
fredag 8 juni 2012
Tashkent, Uzbekistan
Hej!
Jag och Tobias har nu landat i Tashkent. Vi har checkat in pa Bek hotel. Vi blev rekommenderade det i guideboken som vi har med oss. Tidsskillnaden ar 3 h, sa i skrivande stund ar klockan har 10.55.
Det var inga problem att ta sig igenom tull, inga fragor alls. Forsta intrycket nar vi kom ut var valdigt bra. Frascht, trevligt folk och smidig och billig taxiresa till hotellet (5 USD) plus bra vader. I taxibilen hoppade en vaxel-kille in med oss, han vaxlar utlandska valutor svart, till ett battre pris. Enligt guideboken ar det etablerat har och man far 20-30 % mer pengar om man vaxlar svart. Vi vaxlade totalt 200 USD (1USD = 2400 som, ca 1900 hos officiella vaxlingskontor), och av nagon konstig anledning ar deras hogsta valor 1000 som, alltsa knappt 5 SEK. Sa vi fick en bunt sedlar lika tjock som en tegelsten, 480 000 som totalt.
Nu har vi atit frukost (en bra frukostbuffe) och ska hanga lite vid poolen innan vi drar ut pa stan. Tashkent ar tydligen en mangfassetterad stad med bade beundransvarda delar och delar som paminner om diktatoriskt styre och ekonomiska svarigheter sedan flera generationer tillbaka. Ska bli intressant att se. Av vad man kunde se pa flygplatsen och vagen hit i alla fall sa verkade det spegla det som star i guideboken - ganska sekulariserat. Inhemska befolkningen varierade i kladsel, manga yngre hade vasterlandsk stil med klanningar, korta shorts (killar), smala byxben och vanliga skjortor, t-shirts. Den aldre befolkningen (generellt sett), framforallt kvinnor, hade mer konservativ, religios kladsel (muslimsk, heltackande med sloja). Till min stora gladje och Tobias stora forvaning visar de fotbolls-EM och ovriga kanaler visar en hel del amerikansk tv, dock dubbat till Uzbekiska (likt ryska). Vi underholls av Angelina Jolie i Tomb Raider till frukost. Landets ledare/diktator ar tydligen man om att halla religiosa krafter borta fran politisk makt och att Uzbekistan ska vara sekulariserat.
Var preliminara plan for veckan ar att vi tankte aka buss eller tag till Bukhara pa mandag. Spendera nagon dag dar och sedan aka vidare till Samarkand och vara dar i 2-3 dagar. Sedan pa lordag 16 juni tankte vi bege oss mot Tajikistan och staden Penjikent for att paborja var forsta trekking-tur i Fan Mountains-omradet. Fram tills mandag kommer vi hanga runt har i Tashkent, en stad pa 2,2 miljoner, som tydligen ska vara "the Hub of Central Asia".
Skriv garna kommentarer om ni har nagra fragor eller andra synpunkter pa inlaggen!
// Hritul
Jag och Tobias har nu landat i Tashkent. Vi har checkat in pa Bek hotel. Vi blev rekommenderade det i guideboken som vi har med oss. Tidsskillnaden ar 3 h, sa i skrivande stund ar klockan har 10.55.
Det var inga problem att ta sig igenom tull, inga fragor alls. Forsta intrycket nar vi kom ut var valdigt bra. Frascht, trevligt folk och smidig och billig taxiresa till hotellet (5 USD) plus bra vader. I taxibilen hoppade en vaxel-kille in med oss, han vaxlar utlandska valutor svart, till ett battre pris. Enligt guideboken ar det etablerat har och man far 20-30 % mer pengar om man vaxlar svart. Vi vaxlade totalt 200 USD (1USD = 2400 som, ca 1900 hos officiella vaxlingskontor), och av nagon konstig anledning ar deras hogsta valor 1000 som, alltsa knappt 5 SEK. Sa vi fick en bunt sedlar lika tjock som en tegelsten, 480 000 som totalt.
Nu har vi atit frukost (en bra frukostbuffe) och ska hanga lite vid poolen innan vi drar ut pa stan. Tashkent ar tydligen en mangfassetterad stad med bade beundransvarda delar och delar som paminner om diktatoriskt styre och ekonomiska svarigheter sedan flera generationer tillbaka. Ska bli intressant att se. Av vad man kunde se pa flygplatsen och vagen hit i alla fall sa verkade det spegla det som star i guideboken - ganska sekulariserat. Inhemska befolkningen varierade i kladsel, manga yngre hade vasterlandsk stil med klanningar, korta shorts (killar), smala byxben och vanliga skjortor, t-shirts. Den aldre befolkningen (generellt sett), framforallt kvinnor, hade mer konservativ, religios kladsel (muslimsk, heltackande med sloja). Till min stora gladje och Tobias stora forvaning visar de fotbolls-EM och ovriga kanaler visar en hel del amerikansk tv, dock dubbat till Uzbekiska (likt ryska). Vi underholls av Angelina Jolie i Tomb Raider till frukost. Landets ledare/diktator ar tydligen man om att halla religiosa krafter borta fran politisk makt och att Uzbekistan ska vara sekulariserat.
Var preliminara plan for veckan ar att vi tankte aka buss eller tag till Bukhara pa mandag. Spendera nagon dag dar och sedan aka vidare till Samarkand och vara dar i 2-3 dagar. Sedan pa lordag 16 juni tankte vi bege oss mot Tajikistan och staden Penjikent for att paborja var forsta trekking-tur i Fan Mountains-omradet. Fram tills mandag kommer vi hanga runt har i Tashkent, en stad pa 2,2 miljoner, som tydligen ska vara "the Hub of Central Asia".
Skriv garna kommentarer om ni har nagra fragor eller andra synpunkter pa inlaggen!
// Hritul
torsdag 7 juni 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)